2 Omvärld, utmaningar och mål
2.1 Aktuella utmaningar för Svenska kyrkan
2.1.1 Befolkningsströmmar, flyttningar och pendling
En följd av den ekonomiska globaliseringen och den nya informationstekniken, är ökad befolkningsomflyttning. I ett globalt perspektiv flyttar fattiga från landsbygden i u-länder till de stora städerna. Inom några år kommer 80 procent av jordens befolkning att bo i städer. Andra flyttar vidare från misär i storstäderna i syd till utanförskap i i-ländernas storstäder. Ytterligare några arbetar kortare tider i de rika ländernas storstäder för att sedan fortsätta till ett nytt uppdrag i en ny stad.
Världen runt bor grannar som inte har mycket mer än adressen gemensamt. De kan vara från olika delar av världen, ha olika religion, olika kultur och olika språk. Det blir också allt svårare att tala om en enda värdegrund i samhället. Vi ser att värdegrunden skiljer sig inte bara mellan kulturell bakgrund utan också mellan och inom generations- och språkgrupper.
Detta leder till att etnisk och religiös tillhörighet får en allt viktigare roll för att skapa identitet i ett alltmer fragmentiserat samhälle. Frågan om religionsdialog är en nödvändig del av Svenska kyrkans arbete, både i det internationella arbetet och för att möta de utmaningar som uppkommer när hela stadsdelar i vårt eget land består av människor från andra sammanhang än det traditionellt svenska. Det är en utmaning för kyrkan att själv komma längre och stimulera andra att komma längre, när det gäller fördjupade dialoger och relationer präglade av ömsesidig respekt och förståelse.
Även i Sverige ökar rörligheten och konsekvenserna av denna rörlighet är många och varierande. I vissa städer nybildas församlingar i Svenska kyrkan, samtidigt som vissa stor-stadsförsamlingar utgör minskande minoriteter bland andra minoriteter i en mångkulturell miljö. Många församlingar utanför städerna står inför stora utmaningar i form av ett minskande antal medlemmar, där en allt större andel äldre präglar församlingen. Samtidigt kan andra församlingar förvandlas till inflyttningsbygd, när unga barnfamiljer etablerar sig med nya förväntningar på sin kyrka och församling.
Andra aspekter av rörligheten är att mer än en miljon människor pendlar till sin arbetsplats. Allt fler vistas för kortare eller längre perioder i andra länder och den digitala världen på Internet blir för många unga den naturliga platsen för att bygga och vårda sina viktigaste personliga relationer. För Svenska kyrkan, med sina geografiska församlingar och sin territoriella syn på det pastorala ansvaret, är denna utveckling en särskild utmaning när det gäller att göra det möjligt för människor att känna gemenskap med sin församling och sin kyrka.
Kyrkans tro behöver föras vidare till nya generationer. Uppdraget är att tidigt ge barn och unga goda förutsättningar att få en uthållig och förtroendefull relation till församlingen, kyrkan och Gud. Dagens mångkulturella och sekulariserade samhälle är på många sätt en utmaning mot sådana relationer. De värderingsförskjutningar vi kan iaktta märks först bland unga människor. Det är också de som oftast vistas i miljöer där man träffar på människor med annan bakgrund än den egna. Församlingslivet behöver utformas så att de unga erbjuds dopet, får möjligheter att tolka sitt liv i dopets ljus och växa in i kyrkans tro och liv. Svenska kyrkan behöver utveckla goda relationer till skolan och till andra delar av ungdomsvärlden. Svenska kyrkans församlingar behöver också utveckla nya sätt att samverka kring ungdomsarbete och kring relationer med unga för att Svenska kyrkan på ett bra sätt skall kunna anpassa sin verksamhet till de förutsättningar som dagens samhälle medför.
De unga skall ha en självklar delaktighet i församlingens liv och gudstjänstfirande. Kyrkans språk och uttryckssätt måste vara förståeliga och kännas naturliga för nya generationer. Dopuppföljning och konfirmandarbete behöver ständigt utvecklas för att behålla sin aktualitet.
Varje organisation får liv och kontur av människors engagemang. Det är viktigt för såväl organisationen som för människors känsla av delaktighet och möjlighet att påverka. Engagemanget kan se olika ut. Det är också en avsevärd utmaning, inte minst för en stor organisation som Svenska kyrkan. Samtidigt ger kyrkans skiftande verksamhet och decentraliserade organisation särskilda möjligheter i mötet med de många människornas olika kompetens och vilja till delaktighet. Ett ökat engagemang stärker människors relation till Svenska kyrkan.
Utredningar och erfarenheter från senare tid visar dock att människors konkreta möjligheter att engagera sig i och tas i anspråk av Svenska kyrkans församlingar är begränsade. Vi vet också att många människor har svårt att hitta till och in i kyrkan. Samtidigt är förväntningarna på öppenhet och tillgänglighet höga.
De former för engagemang som erbjuds passar inte heller alla målgrupper, särskilt inte unga människor. Det är en utmaning för kyrkan att på ett bättre sätt skapa delaktighet i gudstjänst, diakoni, undervisning och mission. I kyrkans internationella arbete finns en stor potential för deltagande som inte tillräckligt har motsvarats av de former för engagemang som erbjudits.
Svenska kyrkan är och vill vara en del av den världsvida kyrkan. Svenska kyrkan har därmed ofrånkomliga åtaganden i relation till denna. I varje tid har Svenska kyrkan att tillsammans med andra kyrkor gestalta en gemenskap som överbryggar nationella och etniska gränser.
Den världsvida kyrkan möter nya utmaningar i bland annat en ökad global rörlighet, framväxten av nya kyrkor, internationella politiska förändringar och förändrade roller för nationalstaten. Det här innebär att den ekumeniska rörelsen nu måste utveckla nya former för och sätt att organisera och manifestera sin gemenskap.
En levande ekumenik förutsätter gemensamt handlande. Det gäller också i internationella ekumeniska relationer och i den ekumeniska rörelsen. Denna rörelse står inför en mängd utmaningar som därmed också är Svenska kyrkans. Inom den internationella diakonin blir konkurrensen från organisationer med en enda och tydlig identitet allt starkare. Att allt fler statliga organ i norr ställer större krav på sina nationella samarbetspartners (t.ex. Svenska kyrkans) lokala närvaro i mottagarlandet (t.ex. Moçambique) påverkar också förutsättningarna för kyrkornas samarbete. Framväxten av starka evangelikala kyrkor utgör en annan utmaning för den traditionella ekumeniken – dock av ett helt annat slag.
Vår vision säger att Svenska kyrkan skall vara en kyrka som människor har en positiv relation till och känner glädje över att tillhöra. Denna vision är en utmaning på flera plan.
Genom undersökningar vet vi att merparten av medlemmarna har en positiv personlig erfarenhet av Svenska kyrkan. Men fördomar och tidigare erfarenheter gör att man tror att det positiva mötet är undantag. Massmediebilden speglar ofta kyrkans konflikter och missförhållanden.
Kunskapen om vad Svenska kyrkan är och gör är generellt ganska låg. Bland människor med större kunskap är uppfattningen om Svenska kyrkan mer positiv. Det är därför viktigt att öka kunskapen om Svenska kyrkan. Viktiga delar i detta är att visa på bredden i verksamheten och att binda samman kyrkans olika delar med varandra. De flesta medlemmar tycker till exempel att de diakonala insatserna, både i Sverige och internationellt, är viktiga, men känner inte till på vilket sätt Svenska kyrkan är aktiv på dessa områden.
Också inom Svenska kyrkans olika delar saknas en övergripande kunskap och medvetenhet om verksamheten. Det påverkar vilken bild av kyrkan som förs vidare i mötet med människor. Genom en ökad samhörighet mellan olika delar av Svenska kyrkan kan en grund skapas för medlemmarnas samhörighet med kyrkan.
Massmediearbetet är en annan viktig nyckel till en förändrad bild av Svenska kyrkan. Ju fler företrädare som kan möta media på ett professionellt sätt, desto större är möjligheten att en positiv bild av kyrkan skall slå igenom.
Ekonomisk och demografisk utveckling och förändringar i de värderingar som präglar samhället medför nya förväntningar på och möjligheter för kyrkan som aktör i välfärdssamhället. Att reagera klokt när nya möjligheter öppnas och när kyrkan blir efterfrågad i nya sammanhang är en stor utmaning, inte minst när detta sker samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna för kyrkan tycks stå inför stora förändringar. När kyrkan väljer att reagera på förändringar i välfärdssamhället måste detta göras utifrån en god analys. Det kan ibland finnas skäl att aktivt verka mot de sociala förändringar som hotar människors trygghet och det är en självklar uppgift för kyrkan att vara engagerad i det goda samhället.
2.1.7 Förändrade förutsättningar ekonomiskt, personellt m.m.
Svenska kyrkans verksamhet är stor, har ett varierande innehåll och ställs inför särskilda krav på kompetens och skicklighet i att skapa och vårda relationer. Verksamheten bedrivs av närmare 1 000 huvudmän med hjälp av 10 000-tals medarbetare. Varje grundläggande förändring i förutsättningarna för denna verksamhet blir en utmaning för Svenska kyrkan i sin helhet. Vi ser flera sådana förändringar i vår tid där de som gäller ekonomin och förutsättningarna för att rekrytera, utbilda och behålla medarbetare är bland de största.
För att kunna fullgöra sitt uppdrag behöver Svenska kyrkan ha en stabil ekonomi som möjliggör att verksamheten anpassas både till tillfälliga och snabba förändringar och till mer långsamma skeenden vad gäller kyrkans intäkter. I dag har kyrkan en kostnadsstruktur där en stor del av verksamhetskostnaderna är bunden till personal och byggnader. Det är viktigt att förändra kostnadsstrukturen i kyrkan som helhet så att en ökad flexibilitet uppnås.
Att kyrkan står inför stora behov av förändringar i verksamheten ställer också höga krav på kyrkans ledarskap på alla nivåer. Detta gäller både anställda och förtroendevalda ledare. De höjda kraven beror bland annat på den generellt högre kompetensnivån hos kyrkans medarbetare, konkurrensen på arbetsmarknaden, allt högre krav från samhällets sida och allt snabbare förändringar i förutsättningarna för den kyrkliga verksamheten. Kyrkans rikstäckande organisation med många självständiga enheter förutsätter tillgång till många välutbildade medarbetare och goda chefer.
En rad händelser de senaste åren har visat att det finns stora förväntningar på Svenska kyrkan när olyckor och katastrofer drabbar Sverige eller svenskar utomlands. Att möta människors behov när det svåra och oväntade händer är varje gång en stor utmaning. Men då utgör kyrkan och kyrkorummet en viktig och välkänd tillgång för människor som behöver bearbeta sorg och trauma. Från samhällets och de ideella organisationers sida ser man i ökande grad kyrkan som en både naturlig och nödvändig partner. Många räknar med att kyrkan skall bidra till både gruppers och enskildas bearbetning av svåra händelser i sin liturgi och med sina riter. Detta ställer krav på en god kyrklig krisberedskap på alla nivåer.
Enligt Svenska kyrkans bekännelse är kyrkan ”de heligas samfund där evangelium rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas” (Augsburgska bekännelsen kap. VII). Kyrkans identitet – det som gör kyrkan till kyrka – ligger i detta.
Det är uppenbart att Svenska kyrkan står inför stora utmaningar på gudstjänstens och förkunnelsens område. Detta kan avläsas såväl i tillgänglig statistik som i människors berättelser. Kyrkans huvudgudstjänster samlar fortfarande många människor, men under ett år samlar i dag de kyrkliga handlingarna minst lika många, om inte fler, deltagare. Kyrkans syn på och utveckling av sitt gudstjänstliv måste ta hänsyn till denna utveckling samtidigt som ett stabilt och regelbundet allmänt gudstjänstliv är en oumbärlig del av församlingslivet.
Å ena sidan finns en gudstjänstens kris som bland annat yttrar sig i att få människor kommer och när få deltar finns en tendens att de blir färre och färre. På en del platser har man nu svårt att leva upp till kyrkoordningens krav på gudstjänst varje vecka.
Å andra sidan finns på många håll gudstjänster dit människor vallfärdar inte bara från den egna församlingen. Utformningen svarar mot människors behov av till exempel flexibilitet, levande anknytning till traditionen och äkta spontanitet. Förkunnelsen är relevant i förhållande till människors vardagserfarenheter och livsfrågor.
Här finns utmaningar som rör ledarskap, utbildning och fortbildning, språket för den kristna tron och förnyelsearbete kring gudstjänsten.
Vid planeringsperiodens slut har det nästan gått tio år från genomförandet av ändrade relationer mellan kyrkan och staten. Planerade samtal behöver nu föras med myndigheter och politiska organ kring förutsättningarna för kyrkans verksamhet. Utgången av dessa samtal kan komma att få stor betydelse för olika delar av kyrkans verksamhet. Att genomföra samtalen på ett sätt som i så hög grad som möjligt gagnar alla delar av kyrkans verksamhet, både på kort och på lång sikt, är därför en viktig fråga för nationell nivå under denna period.
Svenska kyrkans nationella nivå skall vara en sammanhållande kraft som med lyhördhet och kompetens stärker Svenska kyrkans samlade förmåga att förkunna evangelium i ord och handling.
Detta gör den nationella nivån genom att företräda Svenska kyrkan i kontakter med andra delar av det svenska samhället och i ekumeniska relationer. Också genom sitt ansvarstagande för internationell mission och diakoni, för den gemensamma informationen och medlemskommunikationen, i arbetet med kulturfrågor och genom att vara Svenska kyrkans gemensamma röst utåt företräder den nationella nivån Svenska kyrkan och bidrar till att klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär.
Organen på den nationella nivån har ett tydligt ansvar för att Svenska kyrkan har stabila förutsättningar att i en rikstäckande verksamhet fullgöra sitt uppdrag. Den nationella nivån gör detta genom att utveckla kyrkans regler och svara för överprövning av andra beslut i Svenska kyrkan. Det sker också genom förvaltningen av Svenska kyrkans gemensamma tillgångar, utjämningssystemet och utveckling och förvaltning av gemensamma administrativa system. Den nationella nivån bidrar också genom sitt arbete med utbildningsfrågor till att Svenska kyrkans medarbetare får nödvändig kompetens. Också genom att leda och samordna Svenska kyrkans beredskap tar den nationella nivån ansvar för att kyrkan har en förmåga att verka rikstäckande. Vidare verkar den nationella nivån för att Svenska kyrkan är rikstäckande inte bara geografiskt utan också demografiskt genom ett särskilt ansvar för verksamheten bland svenskar i utlandet och för Svenska kyrkans arbete med kyrkans språkliga minoriteter.
Slutligen stödjer den nationella nivån Svenska kyrkans anpassning till förändrade förutsättningar genom sitt ansvar för forskning och utvecklingsarbete. Detta stöd utformas i en nära dialog med stiften.
Kyrkostyrelsen föreslår inga förändringar i inriktningsmålen för planeringsperioden.
Inom parentes anges en kortform för enklare hänvisning till inriktningsmålet.
♦ Svenska kyrkan skall vara en tydlig rikstäckande, evangelisk-luthersk folkkyrka, bekännelsekyrka och brokyrka som i ord och handling levandegör evangelium i vår tid. (Tydliggöra Svenska kyrkan)
♦ Svenska kyrkan skall i samverkan med kyrkor, ekumeniska samarbetsorgan och kyrkorelaterade organisationer ta sin del av den världsvida kyrkans gemensamma ansvar för mission och diakoni i praktiskt arbete och genom fördjupad teologisk reflektion. (Internationell samverkan)
♦ Svenska kyrkan skall vara aktiv i ekumeniska organ och i redan etablerade dialoger och kyrkogemenskaper och dra nytta av det nätverk som bildas genom Svenska kyrkans partner, församlingar och verksamhetsplatser i utlandet. (Ekumenisk hållning)
♦ Svenska kyrkan skall ha en tydlig medlemskommunikation präglad av närvaro, öppenhet och hopp. Kommunikationens syfte är att stärka samhörigheten med Svenska kyrkan. (Kommunikation)
♦ Svenska kyrkans röst i det svenska samhället skall ha en sådan trohet i tolkningen av evangelium att Guds kärlek och befriande kraft blir synlig i världen. (Kyrkans röst)
♦ Svenska kyrkans olika delar skall ges acceptabelt likvärdig tillgång till kompetent personal, ekonomiska resurser och administrativt stöd så att kyrkan kan bibehållas rikstäckande. (Bibehållen rikstäckning)
♦ Svenska kyrkans församlingar skall uppmärksammas på de språkliga minoriteternas villkor och dessa minoriteter skall erbjudas förutsättningar att på likvärdigt sätt delta i församlingslivet. (Språkliga minoriteter)
♦ Svenska kyrkan skall säkerställa att svenskar som vistas i utlandet och personer som tillfälligt befinner sig i svåra eller särskilt utsatta situationer i Sverige, kan behålla eller upprätta en levande kontakt med och relation till Svenska kyrkan och omfattas av kyrkans pastorala och diakonala omsorg. (Särskilda situationer)
♦ Svenska kyrkan skall i sin verksamhet sträva efter att vara tillgänglig på villkor som är anpassade till den som söker kontakt med henne. (Tillgänglighet)
♦ Svenska kyrkan skall ha enkla regler, effektiv administration och en effektiv styrning av verksamheten på nationell nivå. (Kyrklig administration)
♦ Svenska kyrkan skall ha en god förmåga att utifrån en god teologisk reflektion förutse, analysera och möta utvecklingen i samhället och anpassa verksamheten till denna utveckling. (Kyrkans förmåga)
♦ Svenska kyrkan skall vidareutveckla ett rikt, mångfaldigt och frimodigt kulturliv och sina traditioner och som kulturbärare ha en viktig roll i svenskt kulturliv och samhälle. (Kulturbärare)
2.4 Den nationella nivåns bidrag till att kyrkan möter utmaningarna under planeringsperioden
2.4.1 Befolkningsströmmar, flyttning och pendling
Den nationella nivån har alltid ett ansvar för att följa internationell och nationell utveckling och att analysera konsekvenserna av denna. Det gäller inte minst frågor kring migration och demografi samt de förändringar vilka påverkar vår allmänna förståelse av samhället och mellanmänskliga relationer. Av ansvaret för verksamhet bland svenskar i utlandet följer ett ansvar för att bedriva verksamhet på just de platser där en ansenlig mängd svenskar vistas. Under planeringsperioden övervägs, beslutas och genomförs förändringar i utlandskyrkans verksamhet.
Utvidgningen av Europeiska Unionen och utvecklingen i de östra delarna av Europa medför nya villkor, både när det gäller enskilda frågor där Svenska kyrkan traditionellt samarbetar med andra kyrkor i Europa och när det gäller relationen mellan Svenska kyrkan och andra kyrkor i vår geografiska närhet. Svenska kyrkans nationella nivå har ett ansvar för att vårda och utveckla relationer och samarbete med andra kyrkor i Europa. Det ekumeniska och europeiskt förankrade arbetet utvecklas och anpassas under perioden i nära samarbete med inte minst andra nordiska kyrkor.
Flyttströmmar och rörlighet i Sverige kommer att leda till att människors relationer till församlingar och församlingsverksamhet får en allt svagare koppling till geografin. Detta kommer att medföra krav på fortsatt analys och översyn av regelverk för att säkerställa Svenska kyrkans förmåga till territoriellt pastoralt ansvar. Men utvecklingen medför också att det blir aktuellt att analysera och definiera vad denna utveckling ställer för krav på en kyrka som vill fortsätta vara en öppen och tillgänglig folkkyrka med en rikstäckande verksamhet. Att det finns församlingar inom Svenska kyrkan som utgör en minoritet i det omgivande samhället kräver också en teologisk reflektion kring församlingsbegreppet, kyrkans uppdrag och församlingens ansvar för dem som vistas inom dess pastorala ansvarsområde.
Behovet av höjd kompetens i religionsdialog och en stärkt strävan efter att skapa en dialog med företrädare för islam i Sverige märks på alla kyrkans nivåer. Under perioden stärks nationell nivås kompetens på detta område och särskilda resurser riktas också till stift och församlingar för att vinna nya erfarenheter och stärka kyrkans kompetens på detta område.
Under planeringsperioden slutförs arbetet med nya rambestämmelser för konfirmandarbetet. De byggs på en god kunskap om ungas liv och behov i dag och på en fördjupad reflektion över den roll kyrkan och konfirmandundervisningen kan ha i ungas liv. Strävan är att församlingen skall utgöra en lärande miljö där den ungas identitet formas och får utvecklas. Det fortsatta arbetet kommer att inriktas på åldersgruppen 0–25 år i syfte att stärka barns och ungas möjligheter till varaktiga relationer med kyrkan och stärkt delaktighet i kyrkans liv. Förstärkningar i arbetet med Volontäråret, samarbetet kring Vetenskapsfestivalen i Göteborg och ett nytt samarbete med Svenska Fotbollförbundet är exempel på detta arbete. Kyrkostyrelsens strävan att främja samverkan mellan församlingar märks också när det gäller nationell nivås arbete kring denna åldersgrupp. Den nationella nivån strävar i detta arbete efter att på olika sätt underlätta och främja samverkan mellan församlingar i arbetet med åldersgruppen 0–25 år.
En särskild fråga i samarbetet mellan Svenska kyrkan och Svenska kyrkans Unga kommer att vara hur barn och unga kan bli mer delaktiga och få ökat inflytande i församlingslivet och kyrkans verksamhet.
Frågan om hur människors vilja till engagemang och delaktighet tas till vara kommer att vara aktuell på olika sätt för den nationella nivån. I arbetet med den nya kyrkohandboken är det viktigt att beakta hur man underlättar delaktighet i gudstjänstlivet. Det internationella engagemanget är en viktig framtidsfråga för hela kyrkan, och formerna för detta behöver breddas. Unga människor vill ofta engagera sig på andra sätt, och via andra kanaler, än äldre. Det behöver särskilt uppmärksammas. Men de flestas delaktighet och engagemang märks lokalt och är en angelägenhet för församlingslivet. Den nationella nivån har en särskild roll i att stödja rikstäckande insatser som kan göra kyrkan mer tillgänglig för dem som söker henne och har en önskan om att tas i anspråk.
I dag är det alltfler som söker sin information om Svenska kyrkan på webben. En utveckling av svenskakyrkan.se är därför ett viktigt sätt att göra fakta och innehållsfrågor mer tillgängliga för människor. Här finns även möjligheter att för fler målgrupper visa bredden i Svenska kyrkans verksamhet. Under perioden förstärks svenskakyrkan.se när det gäller medlemskommunikation på andra språk än svenska.
Också Svenska kyrkans informationsservice svarar på en mycket stor mängd frågor inom alla områden av Svenska kyrkans verksamhet. Anställda och förtroendevalda behöver en information anpassad till sina behov. Denna behöver också göras tillgänglig på ett mer överskådligt sätt för att möjliggöra ett gott arbete för Svenska kyrkan i stort.
Svenska kyrkans närvaro på Internet – dels på den egna hemsidan, dels på så kallade communities, till exempel Lunarstorm – möjliggör en allt större interaktivitet. Det finns också en växande efterfrågan på personligt stöd och ren själavård, dels telefonsjälavård, dels via Internet. Utvecklingen på dessa områden måste följas noga.
Frågan om öppenhet och bemötande är mycket viktig för attityden till Svenska kyrkan. Det handlar om det personliga bemötandet men också om hur man svarar i telefon och hur öppettider svarar mot människors möjlighet att ta kontakt. Basalt arbete med annonser om gudstjänster och uppgifter i telefonkatalogen kan avsevärt underlätta människors möjlighet att ta kontakt med Svenska kyrkan. Här har samordning på den nationella nivån, och en gemensam visuell strategi, stor betydelse för att kyrkan som helhet kan uppfattas vara mer tillgänglig.
Svenska kyrkan skall vara fortsatt aktiv i utvecklingen av en förändrad ekumenisk rörelse. Våra representanter i bland annat Kyrkornas världsråd (KV), Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) och i det förstärkta ekumeniska utvecklingssamarbetet skall vara en drivande och tydlig röst för Svenska kyrkan. Den ekumeniska förpliktelse som Svenska kyrkan har som evangelisk-luthersk kyrka uppfylls bland annat genom att vi i en öppen och förtroendefull dialog möter andra kyrkor utan att göra avkall på Svenska kyrkans egen identitet. Denna ekumeniska strävan medför inte att vi i dessa sammanhang avstår från att driva frågor och försvara ställningstaganden som är välgrundade och viktiga för vår kyrka.
Om en ekumenisk överenskommelse med Svenska Missionskyrkan kommer till stånd innebär den ett åtagande för hela Svenska kyrkan att på olika sätt förverkliga det närmande mellan kyrkorna som överenskommelsen innebär. Nya samarbetsformer behöver utvecklas och gamla kan behöva omprövas. Den nationella nivån har ett övergripande ansvar för att följa och stödja det praktiska genomförandet av överenskommelsen.
Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för att Svenska kyrkan har relationer med andra kyrkor och religiösa organisationer i Sverige och internationellt. Det sker genom kyrkans regelbundna bilaterala kontakter och i organisationer där Svenska kyrkan är medlem. Inriktningen är att verka för ett fortsatt närmande mellan kyrkor, att utveckla kyrkornas konkreta samarbete och att skapa en grund för ömsesidig förståelse och respekt mellan företrädare för olika religioner.
Några av den nationella nivåns verktyg i detta arbete är det internationella ekumeniska utvecklingssamarbetet och katastrofbiståndet, ekumeniska samtal med andra kyrkor i Sverige och dialog med företrädare för islam och judendom. En särskild möjlighet utgör Svenska Teologiska Institutet (STI) i Jerusalem, där verksamheten utvecklas i samarbete med bland andra Lunds universitet.
Den nationella nivån har enligt kyrkoordningen ett särskilt ansvar när det gäller att företräda Svenska kyrkan. Genom att delta i samhällsdebatten, dels i eget namn, dels i samverkan med andra kyrkor och organisationer, blir Svenska kyrkans röst hörd. Detta sker även genom remissvar och annat arbete gentemot departement och myndigheter.
Också genom att gå före med gott exempel, till exempel när det gäller kapitalförvaltning eller upphandling av produkter och tjänster, kan Svenska kyrkan vara opinionsbildande.
Genom att generellt öka kunskapen om vad Svenska kyrkan är, gör och står för, påverkas bilden av Svenska kyrkan i olika målgrupper.
All kommunikation samverkar. En ökad medvetenhet om hur till exempel arbetsmiljöfrågor och frågor som gäller kyrkobyggnader påverkar bilden av Svenska kyrkan, gör att fler kan se vilken betydelse de har för hur Svenska kyrkan uppfattas.
Hur man tar emot ett budskap skiljer sig mellan olika målgrupper. En ökad kunskap om detta möjliggör en differentiering av informationen, så att fler kan få en relevant kommunikation med Svenska kyrkan.
Breda kommunikationssatsningar sker på flera områden, inte minst på den internationella sidan i samband med insamlingskampanjer och annat påverkansarbete. Samverkan, bredd och delaktighet i kyrkan som helhet är viktig för att kommunikationen skall ha avsedd effekt.
All kommunikation tar sin utgångspunkt i den kommunikationsplattform som antogs av Kyrkostyrelsen 2004 och som därefter har antagits av merparten av stiften. Genom målet att all kommunikation skall genomsyras av närvaro, öppenhet och hopp, kan en enhetlighet åstadkommas som gör det möjligt för människor att få en tydligare bild av Svenska kyrkan.
Kyrkans diakonala arbete sker i församlingarna, med stöd av stiften, men det är viktigt att kyrkans nationella nivå främjar detta arbete med bland annat kvalitativ och tillgänglig omvärldsanalys och en anpassning av verksamheten efter samhällets aktuella utmaningar. Den nationella nivån verkar också genom att skapa ett väl fungerande samarbete med andra kyrkor och med rikstäckande organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen. Under planeringsperioden genomförs en översyn av både de nationella centrumbildningarna och den nationella nivåns engagemang i nätverk och paraplyorganisationer, för att säkerställa att kyrkan på olika nivåer får bästa möjliga stöd i det diakonala arbetet.
Den nationella nivån utvecklar policies, rekommendationer och konkreta råd som stöd när församlingar och samfälligheter står inför nya frågeställningar om hur man bäst ska bedriva sitt diakonala arbete under nya förutsättningar. I samma syfte följer också den nationella nivån diakonala utvecklingsprojekt som startas i församlingar och stift.
2.4.7 Förändrade förutsättningar ekonomiskt, personellt m.m.
Den nationella nivån verkar för att administrationen i Svenska kyrkan skall bli enklare, mindre resurskrävande och kunna skötas på det mest rationella sättet av både stora och små enheter. Målet är att frigöra resurser för kyrkans grundläggande uppgift. Detta sker bland annat genom centrala upphandlingar, systemutveckling, datainsamling, analys och rådgivning. I valet av nya och fortsatta utvecklingsinsatser prioriteras de uppgifter som i den samlade redovisningen av kyrkans verksamhet framstår som mest resurskrävande.
De utvecklingstendenser vi ser för Svenska kyrkan gör det nödvändigt att verka för en mer långsiktig planering av nationell nivås inriktning och verksamhet än de treåriga perioder som tillämpas i dag. I en sådan planering behöver också scenarier med minskande resurser beaktas. Ett sådant långsiktigt planeringsarbete bör göras med beaktande av de skillnader i förutsättningar som finns i olika delar av Sverige och på de olika nivåerna inom Svenska kyrkan.
Under planeringsperioden prioriteras en uppföljning av de förslag och tankar som framkommit i Svenska kyrkans och Svenska kyrkans församlingsförbunds samverkansprojekt. Särskilda satsningar görs på förbättrade förutsättningar för samlad och gemensam kommunikation via webbsidan svenskakyrkan.se, ökad tillgänglighet via telefontjänster, till exempel telefonjour och samarbete om telefonväxlar. På områden som kapitalförvaltning, vissa banktjänster och IT erbjuder den nationella nivån andra delar av kyrkan direkta tjänster med samma målsättning; att frigöra resurser för den grundläggande uppgiften.
De analyser och förslag som lyfts fram i utredningar om golv och tak för kyrkoavgiften och om en översyn av utjämningssystemet påverkar hur nationell nivå kan säkerställa en fortsatt rikstäckande verksamhet i Svenska kyrkan. Mot bakgrund av bl.a. Kyrkofondens styrelses förslag till årets budget avser Kyrkostyrelsen också att under planeringsperioden överväga frågor om den nationella nivåns egna kapital (t.ex. syfte och lämplig storlek) och återkomma till Kyrkomötet för principiella ställningstaganden i frågan.
Under planeringsperioden analyseras också hur minskningen av styrning av de individuella utjämningsbidragen påverkat förutsättningarna att bedriva verksamhet i församlingar med särskilda förutsättningar för verksamheten i form av sjukhus, mycket stora arbetsplatser och andra externa strukturella förhållanden.
Också när det gäller nyttjandet av kyrkorummet verkar den nationella nivån genom ett projekt som inletts kring en mer differentierad användning av kyrkorummen anpassad till församlingens behov. I samma syfte sker också förhandlingar med antikvariska myndigheter, policyarbete och rådgivning.
Under planeringsperioden får Svenska kyrkan en ny utbildningsorganisation för tjänst i församling som präst, diakon, pedagog eller musiker. Men det är för tidigt att i denna skrivelse förutskicka exakt vad förändringen kommer att innebära. Den nationella nivån har ansvar för att säkerställa att tillräckligt många medarbetare med rätt kompetens utbildas med hänsyn till kyrkans samlade behov. När den nya utbildningsorganisationen etableras ansvarar nationell nivå för att utbildningsinstitutioner får rimliga förutsättningar att utveckla eller avveckla verksamhet i enlighet med nya krav.
I ansvaret för utbildningen ingår också att fortlöpande bidra till en ökad kännedom om kyrkan som arbetsplats och att arbeta för god rekrytering till tjänst i kyrkan. Här ingår ansvaret för en förstärkt chefsförsörjning och utvecklingen av kyrkligt ledarskap. En ny kyrkoherdeutbildning kan komma att bli verklighet under planeringsperioden. Svenska kyrkans församlingsförbund erbjuder chefs- och ledarutveckling för både anställda och förtroendevalda. Kompletterande insatser från den nationella nivån görs i samverkan med Församlingsförbundet också avseende arbetsmiljöfrågor.
Under planeringsperioden implementeras och övas en ny krisberedskapsorganisation på Svenska kyrkans nationella nivå. Den rör ansvarsfördelning, larmrutiner, kommunikation, stöd till personal på plats och rekrytering av tillfällig förstärkning från den nationella nivån. Beredskapsorganisationen utformas utifrån de erfarenheter som vunnits sedan år 2000 i såväl kyrka som samhälle. Bland annat flodvågskatastrofen och stormen Gudrun i början av 2006 visar att den nationella nivån behöver utveckla en stark krisorganisation som samordnar kyrkans konkreta insatser i kriser och katastrofer och inte begränsar arbetet till att samordna arbetet med den kyrkliga beredskapen.
Särskilt uppmärksammas utlandskyrkans förmåga att agera i denna typ av situationer. Också när det gäller den nationella nivåns arbete med gudstjänstutveckling uppmärksammas de förväntningar på gudstjänster och riter som aktualiseras i samband med katastrofer och kriser.
Den nationella nivåns främsta uppgift på gudstjänstlivets område är att fatta normerande beslut om Svenska kyrkans gudstjänster. Ytterst sker detta genom Kyrkomötets beslut om kyrkans gudstjänstböcker, i första hand kyrkohandboken.
Under planeringsperioden kommer ett arbete med översyn av Den svenska kyrkohandboken 1986–87 att bedrivas. En viktig uppgift blir inledningsvis att bearbeta frågan om vad en gemensam kyrkohandbok innebär i en tid präglad av stor alternativrikedom och lokal gestaltning av gudstjänsten. Det behöver övervägas hur det säkerställs att gudstjänsten med skiftande lokal utformning – som bör uppmuntras – alltid återspeglar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och att det finns ett igenkännande från söndag till söndag i den enskilda församlingen och geografiskt över landet från kyrka till kyrka. Det bör också övervägas hur det alltmer individualiserade samhället och ett därmed allt mer individualiserat andligt sökande och synen på religiositeten som något privat påverkar en kyrklig syn på det gemensamma och kollektiva firandet av gudstjänster.
Det direktiv Kyrkostyrelsen fastställt för översynsarbetet tar hänsyn till dessa frågeställningar. Direktiven anger också att arbetet skall bedrivas i dialog med det förnyelsearbete som sker i stift och församlingar.
På ett mer allmänt plan har den nationella nivån att fånga upp erfarenheter från lokalt utvecklingsarbete kring gudstjänstlivet och verka för att dessa erfarenheter förs vidare till andra delar av kyrkan. I pastoralinstitutens utbildningar och i fortbildningar för präster, kyrkomusiker och gudstjänstgrupper genomlyses gudstjänstlivets förutsättningar i dag.
En angelägen del i detta utvecklings- och fortbildningsarbete rör arbetet kring de kyrkliga handlingarna. Ordningarna för dop, vigsel, konfirmation och begravning kommer att bli föremål för översyn i ett andra skede av handboksarbetet. I fråga om de kyrkliga handlingarna förvaltar vår kyrka i mötet med människor ett stort förtroendekapital. Därför behöver även det samlade pastorala handlandet vid dessa tillfällen vårdas och utvecklas.
Det är inte minst i samband med dödsfall och begravning som kyrkan möter många som annars har endast någon enstaka kontakt med kyrkan. Intrycket av kyrkan i stort och relationen till kyrkan påverkas för många av hur kyrkan fullgör sitt uppdrag som huvudman för begravningsverksamheten. Under planeringsperioden kommer ett biskopsbrev om ett pastoralt handlingsprogram för begravning att ges ut och implementeras. Brevets riktlinjer för en lokal begravningspastoral i varje församling har utarbetats i samverkan med de olika aktörerna i begravningsbranschen.
Under planeringsperioden kommer Kyrkostyrelsen att fortsätta överläggningarna med staten avseende förutsättningarna för kyrkans verksamhet. När det gäller storleken på kyrkoantikvarisk ersättning, rätten till ledighet för förtroendeuppdrag i kyrkan och beskattning av prästlönetillgångar gäller nuvarande förhållanden fram till 2009.
Samtalen kan leda till att även andra frågor kring relationen mellan staten och kyrkan belyses. Som exempel kan nämnas förutsättningarna för att införa nedre och övre gränser för enskilda medlemmars kyrkoavgift, regelverket i övrigt kring prästlönetillgångarna och samverkan kring det offentliga musiklivet i Sverige. Det är nödvändigt att samtalen slutförs så att eventuella förändringar i villkor och förutsättningar för kyrkans verksamhet klargörs i god tid. Målsättningen är att nödvändiga anpassningar av det inomkyrkliga regelverket och kyrkans verksamhetsplanering skall ges tillräcklig tid för reflektion och konsekvensanalys i alla delar av kyrkan.
Kyrkomötet har för år 2006 anslagit särskilda medel för lokala utvecklingsinsatser. Den för 2007–2008 beslutade ramen innefattar utrymme för en motsvarande verksamhet.
För kyrkans framtid och de utmaningar som kyrkan möter är det angeläget att nyskapande verksamhet kan komma till stånd och att dess resultat vidareförmedlas till andra delar av kyrkan. Medel för riktat verksamhetsstöd har visat sig vara ett väl fungerande sätt att stimulera nytänkande, stärka det nödvändiga förändringsarbetet samt främja strävan efter ny samverkan kring församlingens grundläggande uppgift. Det finns därför behov av ett fortsatt riktat stöd till församlingar som söker nya lösningar, eller där nya förutsättningar skapar särskilda behov av utvecklingsinsatser. Arbetet med att, i samverkan med stiften, stödja utvecklingen av nya metoder för kyrkans verksamhet bör fortsätta under planeringsperioden. Styrelsen föreslår därför att medel avsätts under hela perioden för att stärka arbetet med att möta de utmaningar som storstadens församlingar står inför, samt att extra medel avsätts under 2007 för att ytterligare stärka utvecklingsarbete i församlingar och samfälligheter.
  
|
